Hoppet in i hjärtat - inflyttningsfest med tron och kärleken

Det sista man förlorar är hoppet. Hur många gånger har du inte hört det uttrycket användas? För en tid sedan besökte jag en blomsteraffär och fick visat för mig vilken betydelse tro, hopp och kärlek kan få för en människa. Expediten hade tatuerat in orden faith, hope and love på olika delar på kroppen. Delvis dolda, så man bara kunde ana vad de stod. Hon sa att det var tre saker hon aldrig ville förlora. Jag tycker att det känns särskilt fint att tänka att inte bara kärlek och tro kan bo i ens hjärta utan också hopp. På det sättet behöver vi aldrig någonsin tappa det.

Och apropå de oändliga möjligheter som vårt hjärta erbjuder ...

Lyssnar du till ditt hjärta?

Hör du ditt hjärtas slag?

Där i centrum blir hela du till

Till hjärtats speciella musik

Ditt hjärta är annorlunda än andras

Det är format för just dig

Och bär på löften om ditt liv

Så, lyssnar du till ditt hjärta nu?

Hör du på djupet ditt hjärtas slag?

Där från centrum där hela du blivit till

Vibrationer som fortplantats från själen

Omfamnat dig med kärlek

Och när du väl tillåter det

Visar dig din väg

Glädje, skratt och Moder Teresa

Hur viktigt är det inte att ha glädje i våra liv?

För vad smärtar egentligen mest; att inte få ha utmaningar på jobbet eller att inte få skratta? 

För mig är det absolut viktigaste att få skratta, att få dela glädje med andra människor. När man gör det suddas gränser ut och skillnader försvinner. Vi blir alla lika. 

Carolyn Birmingham har sagt;

A smile starts on the lips, A grin spreads to the eyes, A chuckle comes from the belly; But a good laugh bursts forth from the soul, overflows, and bubbles all around. 

Så skrattet, ett riktigt bra skratt, är själarnas direkta kommunikation, utan ett ego som blandar sig i och gör grumligt. Och så blir livet lätt att leva.

Men ibland känns det förstås som att skrattet är långt borta. och då kan ett leende vara ett tillräckligt gott första steg. 

Idag på ett besök på Nobelmuseet i Gamla Stan fann jag dessa kloka ord av Moder Teresa. Om vi kan ta dem till oss i hjärtat, på riktigt, så har vi inte bara börjat vår vandring mot glädjen utan också friden. Och med den freden. 

Sjukt enkelt, eller hur? ;)

Förändring & Rörelse: Alan Cohen med mera

Hur olika ser inte vi människor på förändring? 

För en del är det en aldrig sinande källa till glädje, och för andra det mest smärtsamma de någonsin kan tänka sig …

Författaren Alan Cohen menar att det kräver mycket mod att lämna det familjära, och det som förefaller tryggt, för att istället omfamna det nya. Men det finns ingen verklig trygghet i det som inte längre är meningsfullt. Det är mer trygghet i det äventyrliga och spännande, för i rörelse finns det liv, och i förändring finns det styrka, säger Cohen. 

Men när vi befinner oss i landet mitt emellan är det ibland långtifrån självklart åt vilket håll vi ens ska ta vårt första steg. Då kan det första steget bara vara att befinna sig i rörelsen. Att med tacksamhet och respekt välja bort välmenande och kärleksfulla råd för att röra oss på egen hand i någon riktning. Och när vi då kommer närmare oss själva blir det plötsligt lättare att lyssna inåt. 

Och som en oväntad gåva kan vi kristallklart få höra om tiden för förändring är inne för just oss.

Energi & Entusiasm – om att vara före sin tid

Har det hänt dig att du presenterat ett förslag som du själv tycker är fantastiskt vid ett personalmöte eller styrelsemöte, och då bara blivit bemött med tystnad eller kritik? 

Det händer säkert oss alla någon gång under livet och det är lätt att då blir nedslagen. Ännu värre känns det förstås om det inträffar flera gånger, eller allra värst om det är en återkommande företeelse. Då gäller det att vända sig inåt och ställa frågan, är det verkligen så att jag är så snett ute? Eller är det helt enkelt så att jag är före min tid? 

Decca Records gjorde sin karriärs största miss 1962.  Deras motivering till refusering av bandet ifråga var: ”Vi gillar inte deras sound, och gitarrmusik är på väg ut. ”

Vad bandet hette? The Beatles.

Jag tror John, Paul, Ringo och George med lätthet hade skrivit under på detta; 

Att bli avvisad betyder inte alltid att du är fel ute, du kan lika väl vara både briljant och före din tid.

Drömmar med Betty, Harriet och Susan

Tänk på hur ofta en dröm har burit dig ... När livet har känts tungt har det kanske bara varit en dröm som kunnat få dig att röra dig framåt. Men ibland kan det också vara förenat med smärta att drömma, för att det nuvarande resultatet bara är en smärtsam påminnelse om att vi ännu inte har lyckats uppnå vår dröm. Och för att det vi allra mest önskar just nu känns väldigt avlägset ...

Amerikanska drömcoachen (Certified Dream Coach®)Betty Liedtke säger;

”När vi arbetar för våra drömmar så kan vi inte bara tänka på dem, tala om dem, vilja uppfylla dem och önska dem. Vi måste också agera. Vi måste röra oss mot dem. Vi måste börja gå ... När du bär på en dröm, oavsett hur omöjlig den kan verka, och hur länge sedan det var du gjorde något för att komma närmare att uppfylla den, så måste du ha tillit. Och du måste fortsätta gå, även när du inte är säker på vart nästa steg kommer att föra dig … ”

Att vara i rörelse, det mest naturliga tillståndet för människan. Är det inte det som vi ibland idiotiskt nog drar in på och finner oss själva dränerade av just den anledningen. Vare sig det handlar om fysisk motion eller en rörelse i riktning mot ett nytt jobb, en önskad upplevelse eller en annan bostad. Så trösterikt då att tänka att det enda vi behöver börja med är steget, den första konkreta lilla rörelsen, som för oss en liten bit framåt.

Harriet Tubman formulerar det så vackert;

”Varje stor dröm börjar med en drömmare. Kom alltid ihåg att du har styrkan, tålamodet och passionen inom dig för att nå stjärnorna och förändra världen.”

Och här är en drömmare som många av oss aldrig kommer att glömma. En inspiration att återkomma till när vi för en stund har tappat hoppet;

Citroner och ett gyllengult saftbål

“Om du får en citron gör saft” stod det på en av mina gamla kylskåpsmagneter. Ja, livet bjuder en onekligen ibland på sura erfarenheter, men det går oftast att tillföra någon del sötma och förändra upplevelsen. I alla fall i efterhand.

Men hur ofta kämpar vi inte med näbbar och klor för att hålla det sura, eller beska, ifrån oss. Bara för att upptäcka att vi inte kan skaka av oss det. Det sitter fast som med ett kardborrband.

För när vi motsätter oss de svåra känslorna, som ilska, avundsjuka, oro eller rädsla, bara förstärker vi dem. Men om vi omfamnar dem så minskar de i styrka. Det kan vara nog så svårt när känslorna drabbar oss och vi känner oss försvagade och mindre värda. Men om vi kan se känslan som ett litet barn och krama om den kan energin att förändras. Och försoning till och med ske.

För vi är ju allt, det ljusa och det mörka. Yin och yang. Och om det mörka inte fanns skulle det ljusa inte lysa så starkt. Och av det sura i de gula citronerna finns en vacker dag bara ett gyllengult saftbål kvar.

                           Inte ett saftbål men väl ett hav av påskliljor

Bön med Paulo Coelho

När författaren Paulo Coelho hade nått 5 miljoner vänner på Facebook frågade han sina anhängare vad de skulle göra för att fira det. En stor majoritet svarade att alla skulle be en bön vid en bestämd tidpunkt. Och så blev det. Paulo Coelho bestämde att alla skulle be bönen en viss dag klockan sex på kvällen lokal tid, och eftersom alla lever i olika tidszoner skulle jorden under ett helt dygn fyllas av bön och ljus.

Så här var bönens innehåll:

Jag ber:

A] För mig själv. Låt Gud guida mig och inspirera mig för återstoden av mina dagar.

B] För min familj och mina vänner på Facebook.

     Låt Gud tillåta dem alla att följa sitt kall, sin Personliga Väg.

C] För mitt arbete. Låt mig alltid vara ett instrument för Ljuset.

Och om det inte var någon som kände sig bekväm med att be en bön, föreslog Paulo att man under dagen kunde utföra en slumpmässig vänlig handling. Allt för att öka kärleken och ljuset på jorden.

Tänk så enkelt det kan vara att bidra till ljuset. Inne i vardagens labyrint är det lätt att vi krånglar till men om vi förmår lyfta blicken är det enkla ofta det mest genialiska.

Avtryck med Martha Beck

Jag känner så starkt för ordet avtryck. Vare sig det är fotavtryck, handavtryck eller bara just ett avtryck. När en av mina söner var liten stoppade han in handen i kopieringsmaskinen och tog en bild. När jag tittar på det pappret känner jag en enorm ömhet. Men vilket avtryck på världen,  i större bemärkelse, vill du lämna efter dig?

Amerikanska livscoachen och författaren Martha Beck, som är doktor i sociologi, talar om vikten av att ställa sig själv de rätta frågorna. Två av frågorna är ;

·        Hur vill jag att världen ska ha förändrats för att jag har levt i den? och

·        Hur vill jag att jag ska förändras efter att ha levt i denna värld?

Martha föreslår att du ska skriva en lista, göra en drömtavla, avge ett löfte .... ingen av sakerna kommer att kontrollera din framtid, men de kommer att forma den.

Så vilket avtryck på världen vill du lämna efter dig?