“Om du får en citron gör saft” stod det på en
av mina gamla kylskåpsmagneter. Ja, livet bjuder en onekligen ibland på sura
erfarenheter, men det går oftast att tillföra någon del sötma och förändra
upplevelsen. I alla fall i efterhand.
Men hur ofta kämpar vi inte med näbbar och
klor för att hålla det sura, eller beska, ifrån oss. Bara för att upptäcka att
vi inte kan skaka av oss det. Det sitter fast som med ett kardborrband.
För när vi motsätter oss de svåra känslorna,
som ilska, avundsjuka, oro eller rädsla, bara förstärker vi dem. Men om vi
omfamnar dem så minskar de i styrka. Det kan vara nog så svårt när känslorna
drabbar oss och vi känner oss försvagade och mindre värda. Men om vi kan se
känslan som ett litet barn och krama om den kan energin att förändras. Och
försoning till och med ske.
För vi är ju allt, det ljusa och det
mörka. Yin och yang. Och om det mörka inte fanns skulle det ljusa inte lysa så
starkt. Och av det sura i de gula citronerna finns en vacker dag bara ett
gyllengult saftbål kvar.
Inte ett saftbål men väl ett hav av påskliljor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar